Folk säger att saker och ting blir bättre med tiden, men jag vet att det är så fel det bara kan bli. Saker blir inte bättre med tiden, faktum är att det bara gör ondare och ondare för varje dag som går och tillslut lär du dig bara handskas med smärtan du bär på. Du lär dig leva med den, varje dag. Du lär dig gömma tårarna bakom ett leende fast du egentligen bara vill gråta mer. Och tillslut lurar du dig själv. Du tror att du är lycklig fast du egentligen inte är det. För innerst inne gör det bara så jävla ont och du har inte en aning om hur du ska få det att sluta. 

Så nej. Tiden läker inga sår, den lär dig bara att leva med smärtan. 

 

Vill du däremot en dag vakna upp lycklig så måste du räkna med att arbeta stenhårt för det. Det är inget som kommer med tiden, det är något du själv måste bearbeta. Det är något som bara DU kan fixa. Du måste tro på dig själv, även fast det inte alltid går, och framför allt så får du aldrig ge upp. ALDRIG. Och även fast det känns som om hela världen rasar samman så kommer det bli bra. Kanske inte idag, och säkert inte heller imorgon. Men den dagen du vaknar upp lycklig igen, så kommer du veta att du inte var den som gav upp. Du kämpade. Och du lyckades. 

Problemet är bara att jag börjar ge upp. Jag vet inte om jag orkar vara den som bryr sig så länge till.