Godkväll kompisar. Ligger just nu nerbäddad i sängen efter en asgrym träning. För vad vore väl livet utan fotboll? Kan inte förklara min kärlek till denna sport! Helt underbart är det att få stänga av allt runt om för ett tag. Till och med så att jag lyckades koppla bort matteprovet vi har imorgon (som jag för övrigt har dödsångest över) en stund. Det ägde. 

Men nu ligger jag här, nergrävd under matteböckerna med kroppen fylld av ångest upp till 100%. Ibland suger det så jävla hårt att ha höga krav på sig själv, för jag vet hur himla besviken jag kommer bli på mig själv om det inte går som jag vill. Det är svårt att förklara, men på något sätt så känns det som om min lilla värld rasar samman för ett litet tag och inte går att bygga upp igen förns jag lyckas vinna över mig själv nästa gång. Haha. 

Annars då? Idag är det måndag och den har väl varit ungefär som alla andra måndagar -dötråkig. Men imorgon är det tisdag, vilket innebär ännu en dag närmare fredag och helg. Känner att jag har allt annat än lätt till att koncentrera mig om dagarna just nu. Jag har en del om mig själv jag behöver klura ut som liksom börjar ta över. Men det är väl så, vet du knappt vem du är längre så är det svårt att lägga ner energi på allt annat runt om. För övrigt så börjar det tunga bagaget på ryggen lätta en aning, och imorgon slutar jag klockan två vilket gör allt så mycket bättre!

Och oj vad jag drog iväg med skrivandet idag. Det blev lite mer än vad jag tänkt mig, men så kan det gå! Sorry för det amigos. Avslutar inlägget med en bild från i somras, bara för att jag saknar sommaren så jävla mycket just nu. Inte för att det var just sommar, utan för att allt var så jävla underbart bäst då. Godnatt och dröm sött.

Skolan är igång igen och det känns faktiskt förvånandesvärt bra. Inte så konstigt kanske med tanke på att vi inte fått så mycket plugg än, men det kommer väl snart antar jag.

Annars då? Livet börjar sakta men säkert rulla på igen. Jag gör mer, skrattar mer och viktigast av allt -jag tänker mindre. För vet ni vad? Det ger inget att gå runt och vara ledsen hela tiden. Att ligga hemma i sängen varje dag och gråta även fast tårarna egentligen tagit slut för länge sen. Jag ger upp det nu.

Det är okej att le även fast insidan gråter, och skrattar du inte så kommer insidan aldrig heller läka och bli hel igen. Våga släpp in det goda när det onda börjar ta över, även fast det är svårt. Och när jag säger svårt, då menar jag svårt. Du måste ta itu med dig själv först, bygga upp självkänslan som inte längre finns där och börja om på nytt igen. Och det kanske du inte alltid vill. För det är svårt att släppa taget om något du skulle göra allt för. Fan vad svårt det är. Det vet jag. Men jag vet också att jag varit nere på botten flera gången, och att jag aldrig någonsin mer vill komma tillbaka dit.