Dom senaste dagarna har spenderats i världens finaste stad, ROM! Jag berättar mer om det sen någon dag, just nu har jag noll ork i kroppen. Gick visst och blev sjuk så det suger lite väl mycket just nu men aja, sånt är väl livet antar jag.

 

Och nu när vi ändå är inne på livet, visst fan är det svårt att förstå sig på det? Saker och ting vänder hur fort som helst och jag har det lite väl svårt att hänga med i svängarna med alla dessa känslor. Konstaterade idag att jag måste försöka trappa ner på kraven jag ställer på mig själv, för det här går inte. Varje misslyckande väger tyngre än varje gång det går bra och det förstör mig. Varje gång. Men jag vet liksom inte hur man gör, hur man sänker kraven på sig själv. Hur man lär sig vara stolt över sin insats när man gjort allt man kunnat, även fast resultatet kanske inte alltid blir som man vill. Hur svårt kan det vara egentligen? Alldeles för svårt, tydligen.